FRA-lagen och Brittiska RIPA fällda i Europadomstolen för mänskliga rättigheter

Idag den 25 maj 2021 meddelade Europadomstolen för mänskliga rättigheters Stora avdelning (Grand Chamber) domar mot Sverige och Storbritannien beträffande ländernas signalspaningslagstiftningar. Den Stora avdelningens domar kan inte överklagas, så målen är nu slutligt avgjorda.

Sammanfattningsvis kan man säga att domstolen inser att de omfattande hot som demokratiska stater möter i det moderna samhället i sig motiverar massinhämtning och det anses inte strida mot Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter (EKMR) däremot förutsätter domstolen att sådana system behöver ha skyddsmekanismer från början till slut. Det innebär att man måste göra en bedömning av nödvändigheten och proportionaliteten av de åtgärder som vidtas i varje steg av processen, dvs:

1. innan massinhämtning påbörjas genom oberoende auktorisation av domstol eller liknande,
2. när syftet och omfattningen av operationen definieras, och
3. att sådana operationer är föremål för översyn och oberoende kontroll och översyn i efterhand.

Det svenska ärendet

Centrum för Rättvisa (CFR) stämde Sverige inför Europadomstolen för mänskliga rättigheter. CFR menade i korthet att den svenska lagstiftningen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamheten innebär brott mot artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter (EKMR), (ansökan no. 35252/08).

Med omröstningssiffrorna 15-2 fälldes den svenska lagstiftningen för brott mot artikel 8 (rätt till skydd för privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens). Domstolen ansåg att på det stora hela är de huvudsakliga dragen i den svenska lagstiftningen i enlighet med EKMR men att den brister i tre huvudsakliga delar, nämligen att det saknas:

1. tydliga regler om att förstöra inhämtat material som inte innehåller personuppgifter,
2. krav i lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamheten  eller annan relevant lagstiftning om vilken hänsyn som ska tas till enskildas privatliv när underrättelsematerial överförs till utländska samarbetspartners, och
3. en effektiv möjlighet till kontroll eller översyn i efterhand.

Här kan du läsa domen i sin helhet

Det Brittiska ärendet

Big Brother Watch och andra (BBW) stämde Storbritannien inför Europadomstolen för mänskliga rättigheter. BBW menade i korthet att den brittiska lagstiftningen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamheten i form av massinhämtning utgör ett brott mot artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter (EKMR), (ansökningarna no. 58170/13, 62322/14 och 24969/15).

Domstolen gjorde sin bedömning mot bakgrund av Regulation of Investigatory Powers Act 2000 (RIPA) som var den lagstiftning som gällde när klagomålen skickades in till domstolen. Denna lagstiftning har dock ersatts av Investigatory Powers Act 2016 som inte prövats i detta fall.

Klagomålen berörde tre olika system för underrättelseinhämtning:

1. Massinhämtning av kommunikationer.
2. Mottagning och inhämtning av underrättelseuppgifter från utländska regeringar och underrättelsetjänster.
3. Inhämtning av kommunikationsuppgifter från e-kom operatörer.

Med rösterna 12-5 kom domstolen fram till att det brittiska systemet för begäran av inhämtade uppgifter från utländska regeringar och underrättelsetjänster inte innebär brott mot artikel 8 eller 10 EKMR eftersom tillräckliga skyddsmekanismer finns på plats för att skydda mot missbruk och kunder inte användas för att kringgå nationell lagstiftning.

Domstolen kom dock enhälligt fram till att brittiska systemet för massinhämtning av kommunikationer och för att erhålla kommunikationsuppgifter från e-kom operatörer inneburit brott mot artikel 8 och 10 EKMR (Rätt till respekt för privat- och familjeliv och kommunikationer samt Yttrandefrihet).

Det domstolen hade synpunkter på var att:

1. massinhämtning beslutas av statsrådet (ministern) och inte en myndighet som är oberoende från den beslutande delen av regeringen,
2. kategorier av söktermer som definierar vilka typer av kommunikation som kan bli föremål för undersökning inte inkluderas i ansökningar om tillstånd,
3. sökord som kan kopplas till enskilda individer som t.ex. e-post omfattas inte av någon form av föregående intern tillståndsprocess,
4. det finns inte tillräckligt skydd för journalistiskt innehåll (art. 10 EKMR), samt
5. systemet för inhämtning av kommunikationsuppgifter från e-kom operatörer skedde inte i enlighet med gällande lagstiftning.

Här kan du läsa domen i sin helhet